Dupuytrens / Vikingasjukan

En ärftlig sjukdom som vi kan härleda bak i tiden där ”vikingarna” levde, därav namnet. Ses mestadels här i de nordliga länderna, på Island, Irland samt ett kluster nere i mellanöstern där de även var och härjade. Finns även en egen variant i Japan. Bindväven på handflatan som ligger ytligt om böjsenorna (som är helt opåverkade) börjar av någon oklar anledning att ärra ihop. Det är endast de längsgående stråken som påverkas och när de förtjockas så drar de med sig fingret ned i en böjd ställning. Detta ger en rigid förändring och fingret går inte med egen kraft att sträcka ut. Drabbar oftast mer män än kvinnor och i de flesta fall börjar besvären efter 50-års åldern. Det finns saker som kan trigga igång sjukdomen så som överkonsumtion av alkohol, rökning, trauma mot handen och diabetes.

Symtom

Fingrarna går inte att sträcka och successivt så är de/det mer i vägen när man ska göra aktiviteter. Svårt att greppa saker, svårt att få på sig handskar och fingrarna är i vägen när man ska tvätta sig i ansiktet tex. I början kan de små knutor/noduli som dyker upp först göra ont och vara ömma, men i senare stadier har man oftast ingen smärta. Sjukdomen är väldigt individuell och går därför inte heller att förutspå för varje individ, en del har ett väldigt aggressivt förlopp med snabba förändringar medan en del enbart får en mindre förändring som stannar av.

Inför eventuell operationen/ behandling

Den här sjukdomen bestämmer själv och går inte att kontrollera. Dvs så kan du inte förhindra att fingret böjer sig med att ha på ortoser som håller ut fingret, det kommer att böja sig ändå samt att har du ortos på hela tiden så blir fingret ändå stelt och obrukbart. Antiinflammatorisk behandling kan erbjudas om du har ont i början av processen, men kommer inte att förhindra sjukdomsförloppet.  Kortisoninjektioner fungerar inte heller.  Således är det enda vi kan erbjuda förutom smärtlindring operation.

Operationen

Om du har en sträckdefekt på 25-30 grader på ditt finger från en av lederna så kan du vara aktuell för operativ åtgärd. Idag finns det två varianter av operationer, den tidigare behandlingen med injektion av läkemedel som löser upp bindvävssträngen är borttagen (Xiapex).

  • Nålfasciotomi – Denna lämpar sig för de som har en tydlig upphöjd bindvävssträng. Den görs i lokalbedövning med vaken patient. Vi tar en nål och går igenom bindvävssträngen med denna tills strängen bryts och vi får ut fingret. Sedan lägger vi om det mindre såret och sätter en gipsskena med det behandlade fingret och fingret intill i utsträckt läge så att det får läka i detta läge. Det positiva med denna behandling är att det blir minimal påverkan i huden, det möjligen negativa är att det är större recidivrisk än för öppen operation.

Öppen operation – Här öppnar vi upp huden och tar bort större delen (allt som vi ser) av bindvävssträngen/dupuytrenvävnaden. Denna metod är lämplig för mer diffust utbredda förändringar och svårare fall. Även detta ingrepp går bra att göra i lokalbedövning och tar beroende på omfattning 20-40 minuter. Huden sys ihop med resorberbara suturer (stygn som försvinner av sig själv). Sedan blir det som vid den andra metoden en gipsskena för att hålla ut fingrarna under sårläkningen. Det positiva med behandlingen jämfört med nålfasciotomin är att det är mindre risk för recidiv, men kan komma oavsett. Det negativa är att det är större risk för problem med sårläkning och strukturella skador på andra delar av fingret i och med att man opererar öppet.

Efter operationen

Oavsett metod så behandlar vi er på samma sätt efter operationen. Gipsskena två veckor under sårläkningen, sedan ett återbesök för att ta bort skenan. Då kontrollerar vi såret och ni får instruktioner om rörelseträning, samt en nattskena. Denna skena ska vara på om nätterna tre månader efter operationen och den syftar till att hålla ut fingret i det läget vi fått efter operationen. Om nätterna sover vi oftast med knuten hand och skenan syftar till att förhindra att inte dupuytrensträngen hittar tillbaka till sig självt igen och att förhindra att ett eventuellt ärr i huden stramar åt fingret i stället. Dagtid får man dock använda handen till vad man så önskar om såret är helt läkt efter att man tagit bort gipsskenan. Vi hänvisar till arbetsterapeut vid behov och för rörelseträning efter operationen.